Svensk ordbok 2009, webbversion

bran`dvarnare substantiv ~n äv. vard. brandvarnarn, plur. ~, best. plur. brandvarnarna brand|­varn·ar·en●apparat som (automatiskt) varnar för brand genom en ljud­signal; särsk. om en enklare typ för hemma­bruk instr.JFRcohyponymrökdetektor sedan 1970-talet