Svensk ordbok 2009, webbversion
bran
`
dsläckare
substantiv
~n
äv. vard.
brandsläckarn
,
plur.
~
,
best.
plur.
brandsläckarna
brand|släck·ar·en
●
redskap för brandbekämpning
vanligen av vatten-, skum-, pulver- el. koldioxidtyp
instr.
sedan 1958