Svensk ordbok 2009, webbversion

bran`dfackla substantiv ~n brandfacklor brand|­fackl·an●fackla som an­vänds för att åstad­komma bränder förr, i krig komm.mil.○nu­mera vanligen bildligtut­manande och uppseende­väckande ut­spel i den all­männa debatten en politisk brandfacklaboken blev en brandfackla som satte i­gång den internationella miljö­debattensedan 1804; 1842 i bildlig bemärkelse