Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n brandfacklor
brand|fackl·an●fackla som används för att åstadkomma bränder
förr, i krig
komm.mil.○numera vanligen bildligtutmanande och uppseendeväckande utspel
i den allmänna debatten
en politisk brandfacklaboken blev en brandfackla som satte igång den internationella miljödebattensedan 1804; 1842 i bildlig bemärkelse