Svensk ordbok 2009, webbversion

brama´n substantiv ~en ~er bram·an·en●med­lem av den högsta indiska kasten urspr. med vissa viktiga religiösa funktioner relig.yrk.SYN.synonymbramin bramankastsedan 1635ur sanskrit brāhmana med samma betydelse; besl. med Brage ’den förnämste’