Svensk ordbok 2009, webbversion

braktea´t substantiv ~en ~er brakte·at·en●medaljliknande häng­smycke från nordisk forn­tid vanligen av guld numism.○äv. om en typ av tunt medeltidsmynt som präglats bara på ena sidan var­igenom präglingen fram­träder negativt på den an­dra sidansedan 1746; 1852 om smycketill lat. bractea´tus ’över­dragen med guld’, till brac´tea ’tunn metallplåt’