Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~t ~n
brage|löft·et●högtidligt löfte om stordåd
under nordisk forntid avgivet i samband med en skål (bragebägare)
komm.tid.○numera mest om överdrivet el. skrytsamt löftedevisen ”Rent hus med knarket” och andra bragelöftenett bragelöfte (om ngt/att+V/SATS), ett bragelöfte (att+V/SATS)sedan 1903till det isl. gudanamnet Brage, till bragr ’den förnämste’