Svensk ordbok 2009, webbversion
[båt`-]
verb ~de ~t
bottn·ar1kunna stå med fötterna på botten av vattensamling och samtidigt ha huvudet ovanför vattenytan
Nolllängst ut vid bryggan bottnar du inte○äv. bildligtnå sin lägsta punkt eller sitt lägsta värde
de flesta bedömare trodde att konjunkturen hade bottnat och var på väg uppåtbottnasedan 18892ha som orsak eller motiv
vanligen om mänskligt handlande
Nollen livslång vänskap som bottnade i deras gemensamma kärlek till konstbottna i ngtsedan 18933förse (sko) med botten
ngt åld.af.JFRcohyponym2sulacohyponymhalvsula
bottna ett par stövlar○äv.förse med bottenlager
smöra fatet och bottna med den fileade kokta koljan○äv. bildligtlägga en stadig grund
bottna med en tallrik gröt på morgonenbottna ngt (med ngt), bottna med ngtsedan 1640; 1893 i fråga om skorSubst.:vbid1-124474bottnande,
vbid2-124474bottning (till 3)