Svensk ordbok 2009, webbversion

bottna [båt`-] verb ~de ~t bottn·ar1kunna stå med fötterna på botten av vatten­samling och sam­tidigt ha huvudet ovan­för vatten­ytan Nolllängst ut vid bryggan bottnar du inte○äv. bildligtnå sin lägsta punkt eller sitt lägsta värde de flesta bedömare trodde att konjunkturen hade bottnat och var på väg upp­åtbottnasedan 18892ha som orsak eller motiv vanligen om mänskligt handlande Nollen livs­lång vänskap som bottnade i deras gemensamma kärlek till konstbottna i ngtsedan 18933förse (sko) med botten ngt åld.af.JFRcohyponym2sulacohyponymhalvsula bottna ett par stövlar○äv.förse med bottenlager smöra fatet och bottna med den fileade kokta koljan○äv. bildligtlägga en stadig grund bottna med en tallrik gröt på morgonenbottna ngt (med ngt), bottna med ngtsedan 1640; 1893 i fråga om skorSubst.:vbid1-124474bottnande, vbid2-124474bottning (till 3)