Svensk ordbok 2009, webbversion
[båt`-]
substantiv ~en ~ar
botten|vån·ing·enb.v.●den lägst belägna våningen i eller strax över markplanet
i flervåningshus
rum.JFRcohyponymbottenplan
höga stenhus med förnäma butiker i bottenvåningen och paradlägenheter högre uppsedan 1807