Svensk ordbok 2009, webbversion

bottenvåning [båt`-] substantiv ~en ~ar botten|­vån·ing·enb.v.●den lägst belägna våningen i eller strax över mark­planet i flervånings­hus rum.JFRcohyponymbottenplan höga sten­hus med förnäma butiker i bottenvåningen och paradlägenheter högre uppsedan 1807