Svensk ordbok 2009, webbversion
äv. åld.
borttagaborttaga
[bårt`-]
verb borttog borttagit borttagen borttagna, pres. borttar äv. åld. borttager
bort|tag·it●vanligen lös förb., seta bort
få att försvinna
från visst sammanhang
NollJFRcohyponymavlägsna
rödvinsfläckar kan borttas med salt○äv. betr. motverkanJFRcohyponymförta
alkohol kan bortta effekten av medicinenbortta ngt (med ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. borttaka
Subst.:vbid1-124020borttagande,
vbid2-124020borttagning