Svensk ordbok 2009, webbversion

bortta äv. åld. borttagaborttaga [bårt`-] verb borttog borttagit borttagen borttagna, pres. borttar äv. åld. borttager bort|­tag·it●vanligen lös förb., seta bort få att försvinna från visst samman­hang NollJFRcohyponymavlägsna rödvinsfläckar kan borttas med salt○äv. betr. mot­verkanJFRcohyponymförta alkohol kan bortta effekten av medicinenbortta ngt (med ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. borttaka Subst.:vbid1-124020borttagande, vbid2-124020borttagning