Svensk ordbok 2009, webbversion

bortre [bårt´-] adjektiv, komp., ingen böjning bort·re●belägen längst bort i förhållande till betraktaren; om den ena av två delar e.d. rum.en dörr i bortre delen av korridoren öppnadespå bortre lång­sidan blåste det kraftigtsedan 1854