Svensk ordbok 2009, webbversion
bortre
[bårt´-]
adjektiv,
komp., ingen böjning
bort·re●belägen längst bort
i förhållande till betraktaren; om den ena av två delar e.d.
rum.en dörr i bortre delen av korridoren öppnadespå bortre långsidan blåste det kraftigtsedan 1854