Svensk ordbok 2009, webbversion

bortgå [bårt`-] verb bortgick ~tt ~ngen ~ngna, pres. ~r bort|­går●ofta lös förb., jfrgå bort 1 försvinna från visst samman­hang av spec. skäl; vanligen om penning­summa e.d. i sam­band med bok­föring ekon.JFRcohyponymavräkna från an­slaget bortgår 20% i administrations­kostnaderbortgå (från ngt)sedan 1458Sex ekonomiska traktaterfornsv. bortganga, bortga Subst.:vbid1-123654bortgående