Svensk ordbok 2009, webbversion
[bårt`-]
verb bortgick ~tt ~ngen ~ngna, pres. ~r
bort|går●ofta lös förb., jfrgå bort 1
försvinna från visst sammanhang
av spec. skäl; vanligen om penningsumma e.d. i samband med bokföring
ekon.JFRcohyponymavräkna
från anslaget bortgår 20% i administrationskostnaderbortgå (från ngt)sedan 1458Sex ekonomiska traktaterfornsv. bortganga, bortga
Subst.:vbid1-123654bortgående