Svensk ordbok 2009, webbversion
[bårt`-]
verb bortförde bortfört, pres. bortför
bort|för·de●ofta lös förb., seföra
avlägsna med visst tvång
Nollpolisen gjorde razzia och bortförde tre mänbortföra ngn/ngt (ngnstans)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. bort föra
Subst.:vbid1-123630bortförande,
vbid2-123630bortföring