Svensk ordbok 2009, webbversion

bortfall [bårt`-] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en bort|­fall·et●det att en viss del går förlorad eller inte kommer med i samman­hanget statist.tid.en moms­sänkning skulle inne­bära ett stort bortfall av skatte­inkomster○särsk. i statistiska samman­hangmed ett så stort bortfall är under­sökningen inte till­förlitlig○äv. konkret om den del som fallit bortbortfall (av ngn/ngt), ett bortfall (på/om TAL)sedan 1866