Svensk ordbok 2009, webbversion

bortdömning [bårt`-] substantiv ~en ~ar bort|­döm·ning·en1felaktigt dom­slut som en­sidigt drabbar en av parterna dvs. en av del­tagarna, ett av lagen etc. i (idrotts)tävling sport.tid.han tappade humöret sedan han råkat ut för flera bortdömningarbortdömning (av ngn)sedan 19502dom­slut som under­känner visst poäng­givande resultat i boll­spel etc. sport.tid.av reprisen kunde man se att bortdömningen av målet var korrektbortdömning (av ngt)sedan 1924