Svensk ordbok 2009, webbversion
[bårt`-]
substantiv ~en ~ar
bort|döm·ning·en1felaktigt domslut som ensidigt drabbar en av parterna
dvs. en av deltagarna, ett av lagen etc. i (idrotts)tävling
sport.tid.han tappade humöret sedan han råkat ut för flera bortdömningarbortdömning (av ngn)sedan 19502domslut som underkänner visst poänggivande resultat
i bollspel etc.
sport.tid.av reprisen kunde man se att bortdömningen av målet var korrektbortdömning (av ngt)sedan 1924