Svensk ordbok 2009, webbversion

1borta [bårt`a] adverb ●på ngn annan (av­lägsen) plats än den som fram­går av samman­hanget rum.JFRcohyponymväck därbortahan är ofta borta från jobbethon var bara borta från samman­trädet i några minuterhålla bilarna borta från stads­kärnan○spec. betr. viss plats som inte är den där talaren etc. befinner siglångt borta i norrhon är borta på studie­resa i USAde står där borta vid pianot○särsk. i mots. till hemmet, hem­orten etc.de ska vara borta hela vecko­slutetborta bra men hemma bästlaget har en svår match borta i nästa om­gång○ofta en­bart med tanke på från­varointe när­varande eller existerande plån­boken hittades men pengarna var bortaden skyddande växtligheten är bortamånga kulturminnes­märken är borta för all­tid○äv. bildligt i ut­tryck för liten aktualitet, upp­nåelighet e.d.alla tankar på försoning var bortade försökte hålla skandalen borta från val­rörelsensegern var inte långt bortahålla fingrarna bortasefinger sedan början av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. borto, borta, urspr. dativform av fornsv. bröt ’väg’; jfr bort Borta bra men hemma bäst.Gammalt ordspråk
2borta [bårt`a] adjektiv, ingen böjning ●endast predikativt helt utan kunskaper eller färdigheter på visst om­råde el. i all­mänhet ngt vard.psykol.han var så borta när det gällde det praktiska att han inte kunde koka ett ägg○äv. all­männareutan med­vetande hon fick en batong i huvudet och var borta några sekundersedan 1851se 1borta