Svensk ordbok 2009, webbversion
[bår`a]
verb ~de ~t
borr·ar●göra hål (i ngt) genom vridning och tryck
el. ibl. genom slag och vridning, vanligen med hjälp av borr
tekn.borrhålprovborraborra efter oljaman måste borra för skruvendet är besvärligt att borra i betongväggar○äv. med avs. på resultatetibl. med partikelnupp
borra (upp) ett hål i väggendaggmasken borrar gångar i jorden○ofta bildligttränga in djupt
han borrade grundligt och metodiskt i sakfrågornaborra (ngt) (i ngt), borra (efter ngt), borra (upp ngt)sedan 1385Klosterläsningfornsv. borra; gemens. germ. ord, besl. med lat. fora´re ’borra’; jfr perforera
Subst.:vbid1-123381borrande,
vbid2-123381borrning