Svensk ordbok 2009, webbversion

borgmästare [bår`j-] substantiv ~n äv. vard. borgmästarn, plur. ~, best. plur. borgmästarna borg|­mäst·ar·en●(titel för) högste ämbets­man i en stad med varierande ställning och befogenheter under o­lika tider och i skilda länder samh.yrk.○förr äv. (i Sverige)ord­förande i rådhus­rätt gifta sig hos borgmästaren○utom­lands ofta om politiskt vald ledare för staddet blev republikanska borgmästare i många av de största städerna i Sydstaternasedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. borghamästare, borghmästare