Svensk ordbok 2009, webbversion
[bår`j-]
substantiv ~n äv. vard. borgmästarn, plur. ~, best. plur. borgmästarna
borg|mäst·ar·en●(titel för) högste ämbetsman i en stad
med varierande ställning och befogenheter under olika tider och i skilda länder
samh.yrk.○förr äv. (i Sverige)ordförande i rådhusrätt
gifta sig hos borgmästaren○utomlands ofta om politiskt vald ledare för staddet blev republikanska borgmästare i många av de största städerna i Sydstaternasedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. borghamästare, borghmästare