Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv,
best. f. ~ el. ~et, plur. ~ el. bordläggningsplena
bord·lägg·nings|plen·um●sammanträde i riksdagen som huvudsakligen ägnas åt ordningsfrågor
särsk. bordläggning av ärenden
pol.tid.JFRcohyponymarbetsplenum
sedan 1892