Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
bord|lägg·ning·en1yttre beklädnad av skrov på fartyg eller båt
dvs. själva skalet; av trä, stål, plast etc.
sjö.bordläggningsplankabordläggningsplåtklinkbordläggningkravellbordläggningsvetsad bordläggningnitad bordläggningsedan 17652beslut om uppskjutning av behandling av viss fråga
i styrande församling
samh.tid.bordläggningsbeslutyrka bordläggningbordläggning (av ngt)sedan 1844