Svensk ordbok 2009, webbversion

bo`rdläggning substantiv ~en ~ar bord|­lägg·ning·en1yttre beklädnad av skrov på far­tyg eller båt dvs. själva skalet; av trä, stål, plast etc. sjö.bordläggningsplankabordläggningsplåtklinkbordläggningkravellbordläggningsvetsad bordläggningnitad bordläggningsedan 17652beslut om upp­skjutning av behandling av viss fråga i styrande församling samh.tid.bordläggningsbeslutyrka bordläggningbordläggning (av ngt)sedan 1844