Svensk ordbok 2009, webbversion

bo`rdlägga verb bordlade bordlagt, pres. bordlägger bord|­lägg·er1ofta perf. part. förse (båt) med yttre beklädnad sjö.JFRcohyponymbord 2 en båt bordlagd i mahognybordlägga ngtsedan 17822besluta att upp­skjuta behandlingen av fråga el. ärende; om o­lika typer av beslutande församlingar samh.styrelsen bordlade ärendetbordlägga ngtsedan 1844eg. ’lägga en handling på ett bord för granskning under en tid’ Subst.:vbid1-123108bordläggande, bordläggning