Svensk ordbok 2009, webbversion
verb bordlade bordlagt, pres. bordlägger
bord|lägg·er1ofta perf. part.
förse (båt) med yttre beklädnad
sjö.JFRcohyponymbord 2
en båt bordlagd i mahognybordlägga ngtsedan 17822besluta att uppskjuta behandlingen av
fråga el. ärende; om olika typer av beslutande församlingar
samh.styrelsen bordlade ärendetbordlägga ngtsedan 1844eg. ’lägga en handling på ett bord för granskning under en tid’
Subst.:vbid1-123108bordläggande,
bordläggning