Svensk ordbok 2009, webbversion

borderline [bå´rderlajn] substantiv, ingen böjning border|­line●typ av personlighets­störning urspr. om gränstillstånd mellan neuros och psykos med.hans diagnos var ”paranoid personlighetsstörning”, i­bland med tillägget ”borderline”sedan 1980av eng. borderline ’gräns­linje, gräns­fall’