Svensk ordbok 2009, webbversion

bo`nusbarn substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en bon·us|­barn·et●(ngns) makes eller sam­bos barn med annan kvinna/man vard.släkt.sociol.yrk.JFRcohyponymstyvbarn ngns bonusbarn, bonusbarn till ngnsedan 1997