Svensk ordbok 2009, webbversion

bo´nus substantiv ~en ~ar bon·us·en●extra till­delning av pengar etc. ut­över det normalt gällande el. av­talade ekon.bonusackordbonusprogrampå grund av det goda resultatet fick aktie­ägarna en sär­skild bonus ut­över ut­delningen○äv. om extra rabatter, särsk. på försäkrings­premierbonusförlustefter två skade­fria år fick man 40% i bonus på bil­försäkringen○ibl. äv. bildligthan förklarade att det den här säsongen är OS som gäller – alla an­dra fram­gångar känns som bonussedan 1923modern bildn. till lat. bon´us ’god’