Svensk ordbok 2009, webbversion

bonsai [bånsaj´] substantiv ~en ~er bon·sai·en●(konsten att odla) dvärg­träd i kruka urspr. från Japan; om barr­träd men äv. an­dra vedartade växter bot.bonsaiträdbonsaiväxtsedan 1976av jap. bonsai med samma betydelse, till bon ’kruka’ och sai ’plantera’