Svensk ordbok 2009, webbversion
bonsai
[bånsaj´]
substantiv ~en ~er
bon·sai·en●(konsten att odla) dvärgträd i kruka
urspr. från Japan; om barrträd men äv. andra vedartade växter
bot.bonsaiträdbonsaiväxtsedan 1976av jap. bonsai med samma betydelse, till bon ’kruka’ och sai ’plantera’