Svensk ordbok 2009, webbversion
bonite´ring
substantiv ~en ~ar
bon·it·er·ing·en●värdering av avkastningsförmågan hos ngt
t.ex. jord- el. skogsområde, sjö etc.; uttryckt i ekonomiska termer
ekon.jordbr.skogsbr.tid.bonitering av skogsmark grundas på en uppskattning av producerad virkesmängd per årbonitering (av ngt)sedan 1833