Svensk ordbok 2009, webbversion

bonite´ra verb ~de ~t bon·it·er·ar●värdera avkastnings­förmågan hos ngn natur­resurs, så­som ett jord- el. skogs­område, en sjö etc. ekon.○äv. ngt ut­vidgatvärdera avelsvärdet hos bonitera sin hundbonitera (ngt)sedan 1833till bonitet Subst.:vbid1-123023boniterande, bonitering