Svensk ordbok 2009, webbversion

bongotrumma [båŋ`go-] substantiv ~n bongotrummor bongo|­trumm·an●en­dera av ett par mindre pukor som slås an direkt med händerna urspr. i väst­indisk musik musiksedan 1980till am. spa. bongo med samma betydelse; trol. ljud­härmande