Svensk ordbok 2009, webbversion
bongotrumma
[båŋ`go-]
substantiv ~n bongotrummor
bongo|trumm·an●endera av ett par mindre pukor som slås an direkt med händerna
urspr. i västindisk musik
musiksedan 1980till am. spa. bongo med samma betydelse; trol. ljudhärmande