Svensk ordbok 2009, webbversion
bonga
[båŋ`a]
verb ~de ~t
bong·ar●vanligen med partikel, särsk.in
stämpla in (belopp) på kassaapparat
och få en bong som kvitto; på restauranger, särsk. i spritkassan
vard.spel.bonga in (ngt)sedan 1937Subst.:vbid1-123005bongande,
vbid2-123005bongning