Svensk ordbok 2009, webbversion

bonga [båŋ`a] verb ~de ~t bong·ar●vanligen med partikel, särsk.in stämpla in (belopp) på kassa­apparat och få en bong som kvitto; på restauranger, särsk. i spritkassan vard.spel.bonga in (ngt)sedan 1937Subst.:vbid1-123005bongande, vbid2-123005bongning