Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
bond|nek·ar●neka på ett envist och enfaldigt sätt
vanligen mot uppenbara bevis
komm.JFRcohyponymblåneka
han bondnekade fastän han hade blivit tagen på bar gärningbondneka (till ngt/att+V/SATS)sedan 1893Subst.:vbid1-122961bondnekande