Svensk ordbok 2009, webbversion

bon`dneka verb ~de ~t bond|­nek·ar●neka på ett en­vist och en­faldigt sätt vanligen mot uppenbara bevis komm.JFRcohyponymblåneka han bondnekade fast­än han hade blivit tagen på bar gärningbondneka (till ngt/att+V/SATS)sedan 1893Subst.:vbid1-122961bondnekande