Svensk ordbok 2009, webbversion
bon
`
dmora
substantiv
~n bondmoror
bond|mor·an
●
bondhustru med ansvarsfull ställning
på större gård, ofta med många barn etc.
mest vid beskrivning av äldre förh.
jordbr.
yrk.
en stadig bondmora
sedan 1879 (
bondmor
)