Svensk ordbok 2009, webbversion

bon`depraktika substantiv ~n bondepraktikor bonde|­prakt·ik·an●vanligen best. f. sing. och med versal (bok med) samling av folkliga före­ställningar och iakt­tagelser av betydelse för lant­bruket särsk. om väder­utsikterna jordbr.rum.sedan ca 1645till bonde och en gammal form av praktik