Svensk ordbok 2009, webbversion
bon`depraktika
substantiv ~n bondepraktikor
bonde|prakt·ik·an●vanligen best. f. sing. och med versal
(bok med) samling av folkliga föreställningar och iakttagelser av betydelse för lantbruket
särsk. om väderutsikterna
jordbr.rum.sedan ca 1645till bonde och en gammal form av praktik