Svensk ordbok 2009, webbversion
[bål`-]
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
boll|plank·et●upprest anordning av tättslutande plankor, som används att bolla mot
ofta av ensam (ung) person
sport.JFRcohyponym2plank
träna tennis mot ett bollplankeleverna ville ha ett bollplank på skolgården○ofta bildligtdiskussionspartner
hennes uppgift är att vara bollplank och idéspruta åt styrelsensedan 1958; 1986 i bildlig bemärkelse