Svensk ordbok 2009, webbversion
[bål`a]
verb ~de ~t
boll·ar●leka med boll
genom att hålla den i luften, studsa den etc.; ofta om ensam person
sport.flickorna stod och bollade mot väggen○äv. i fråga om informellt bollspelofta refl. och med partikelnin
vi tar och bollar in oss innan vi börjar räkna poäng○ofta bildligt, spec. för att uttrycka att ngn får ordet vid diskussionibl. med partikel, särsk.över
vi bollar frågan vidare till statsministernvi bollar över frågan till NN○spec. äv. i uttryck för skicklig (men ibl. nonchalant) behandling av fakta e.d.bolla med procentsiffrorbolla (med ngt), bolla (över) ngt (till ngn), bolla (in sig)sedan 1734Subst.:vbid1-122644bollande,
bollning