Svensk ordbok 2009, webbversion

bolla [bål`a] verb ~de ~t boll·ar●leka med boll genom att hålla den i luften, studsa den etc.; ofta om ensam person sport.flickorna stod och bollade mot väggen○äv. i fråga om informellt boll­spelofta refl. och med partikelnin vi tar och bollar in oss innan vi börjar räkna poäng○ofta bildligt, spec. för att ut­trycka att ngn får ordet vid diskussionibl. med partikel, särsk.över vi bollar frågan vidare till stats­ministernvi bollar över frågan till NN○spec. äv. i ut­tryck för skicklig (men ibl. nonchalant) behandling av fakta e.d.bolla med procent­siffrorbolla (med ngt), bolla (över) ngt (till ngn), bolla (in sig)sedan 1734Subst.:vbid1-122644bollande, bollning