Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
bok·tryck·ar|konst·en●vanligen best. f.
konsten att framställa böcker med tryckpress och sammanställningar av lösa bokstavstyper
bok.i Europa infördes boktryckarkonsten av Gutenberg i mitten på 1400-talet○ibl. äv. om moderna metoder (datasättning o.d.) att framställa böckersedan 1691