Svensk ordbok 2009, webbversion

bo`ktryckarkonst substantiv ~en bok·tryck·ar|­konst·en●vanligen best. f. konsten att fram­ställa böcker med tryck­press och samman­ställningar av lösa bokstavstyper bok.i Europa in­fördes boktryckarkonsten av Gutenberg i mitten på 1400-talet○ibl. äv. om moderna metoder (data­sättning o.d.) att fram­ställa böckersedan 1691