Svensk ordbok 2009, webbversion
[båj`-, båj´-el.-kåt´a]
verb ~de ~t
boj·kott·ar●(gemensamt) vägra att befatta sig med
person, organisation, arrangemang, vara etc.; vanligen i påtryckningssyfte
samh.bojkotta varor från den ökända diktaturenanhängarna av demokratirörelsen bojkottade militärjuntans val○äv. försvagatvägra att intressera sig för
publiken bojkottade matchenbojkotta ngn/ngtsedan 1880Subst.:vbid1-122296bojkottande,
vbid2-122296bojkottning;
bojkott