Svensk ordbok 2009, webbversion

bo`huslänning el. bo`husläningbo`husläning substantiv ~en ~ar bohus|­län(n)·ing·en●(mans)person från Bohus­län yrk.○i plur. ofta om personer från Bohus­län o­avsett könsedan 1746till Bohus, äldre Bahus, Bagahus, namn på fästning (vid Kungälv)