Svensk ordbok 2009, webbversion

bogsera [bokse´-] verb ~de ~t bogs·er·ar●förflytta genom att dra efter sig om far­tyg, for­don etc. (el. ibl. person); med avs. på tyngre laster el. an­dra far­tyg etc. som saknar el. inte kan an­vända egna driv­krafter trafik.två båtar bogserade trålen mellan sigden skadade bilen bogserades till verk­stadbogsera ngn/ngt (ngnstans)sedan 1698av lågty. bogseeren med samma betydelse; efter port. puxar ’dra; stöta’, med folk­etymologisk an­slutning till bog Subst.:vbid1-122217bogserande, bogsering