Svensk ordbok 2009, webbversion
[bokse´-]
verb ~de ~t
bogs·er·ar●förflytta genom att dra efter sig
om fartyg, fordon etc. (el. ibl. person); med avs. på tyngre laster el. andra fartyg etc. som saknar el. inte kan använda egna drivkrafter
trafik.två båtar bogserade trålen mellan sigden skadade bilen bogserades till verkstadbogsera ngn/ngt (ngnstans)sedan 1698av lågty. bogseeren med samma betydelse; efter port. puxar ’dra; stöta’, med folketymologisk anslutning till bog
Subst.:vbid1-122217bogserande,
bogsering