Svensk ordbok 2009, webbversion
[båt´ça]
substantiv ~n
bocci·an●ett utomhusspel med massiva mindre klot som kastas ut, varvid det gäller att hamna så nära det först utkastade klotet som möjligt
spel.JFRcohyponymboule
sedan 1871av ita. boccia ’klot’, eg. ’rund kropp’