Svensk ordbok 2009, webbversion

blöj`a substantiv ~n blöjor blöj·an●skydd (på litet barn) som tar upp urin och av­föring nu­mera mest av pappersmaterial för engångs­bruk kläd.blöjbarnblöjåldernattblöjabyta blöjor○äv. om liknande skydd för gamla och sjuka människorsedan 1685 i sin nuv. bet.jfr fornsv. ble(i)a, blö(i)a ’linne­duk; lakan’, besl. med ty. Blahe ’presenning’; trol. även besl. med blånor