Svensk ordbok 2009, webbversion

blö`dning substantiv ~en ~ar blöd·ning·en●ut­flöde av blod genom sår e.d.; ofta om inre blod­förlust med.tid.hjärnblödninglungblödninginre blödningarblödningar från näsande lyckades stoppa blödningen○spec. om menstruation el. liknande blod­förlust från under­livetvanligen plur. blödningarna upp­hör under klimakterietblödningar under graviditeten är en varnings­signalblödning (i/från/ur ngt)sedan 1839