Svensk ordbok 2009, webbversion
verb blödde blött, pres. blöder
blöd·er1förlora blod
ur blodkärlssystemet, genom sår e.d.
med.blöda näsblodhan blödde ur ett sår i huvudet○äv. med konstruktionsväxlingsåret blödde ymnigt○äv. i fråga om inre blodförlusthjärnblödning○ofta bildligt, spec. i uttryck för lidande och dödde unga männen som blödde för frihetens sak○spec. äv. i uttryck för medkänslamed blödande hjärta läste hon om bombningarna av Irakblöda (i/från/ur ngt), blöda (för ngn/ngt)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. blöþa; bildn. till blod
2utsöndra sav
om vissa träd, bl.a. björk och sockerlönn
bot.blödasedan 1775Subst.:vbid1-121970blödande,
blödning