Svensk ordbok 2009, webbversion

blö`da verb blödde blött, pres. blöder blöd·er1förlora blod ur blodkärlssystemet, genom sår e.d. med.blöda näs­blodhan blödde ur ett sår i huvudet○äv. med konstruktionsväxlingsåret blödde ymnigt○äv. i fråga om inre blod­förlusthjärnblödning○ofta bildligt, spec. i ut­tryck för lidande och dödde unga männen som blödde för frihetens sak○spec. äv. i ut­tryck för med­känslamed blödande hjärta läste hon om bombningarna av Irakblöda (i/från/ur ngt), blöda (för ngn/ngt)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. blöþa; bildn. till blod 2ut­söndra sav om vissa träd, bl.a. björk och socker­lönn bot.blödasedan 1775Subst.:vbid1-121970blödande, blödning