Svensk ordbok 2009, webbversion

blå`sväder substantiv blåsvädret blås|­vädr·et●vädertyp som känne­tecknas av blåst meteorol.rum.○ofta bildligtut­satt situation han råkade i blåsväder genom sitt förhastade ut­talande(i) blåsvädersedan 1624; 1948 i bildlig bemärkelse