Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv,
plur.
blån·or●kort, spinnbart fibermaterial som avskiljs vid bearbetning av lin och hampa
tekn.blångarnblåntottsedan slutet av 1400-taletH[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckarefornsv. blanar, plur., utvidgning av blar ’blår’; ev. besl. med blöja