Svensk ordbok 2009, webbversion

blå`neka verb ~de ~t blå|­nek·ar●neka kraftigt och en­vist ofta mot starka bevis el. mot eget bättre vetande vard.jur.JFRcohyponymbondneka den an­hållne blånekade trots att han blev tagen på bar gärningblåneka (till ngt)sedan 1913Subst.:vbid1-121698blånekande