Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
blå|nek·ar●neka kraftigt och envist
ofta mot starka bevis el. mot eget bättre vetande
vard.jur.JFRcohyponymbondneka
den anhållne blånekade trots att han blev tagen på bar gärningblåneka (till ngt)sedan 1913Subst.:vbid1-121698blånekande