Svensk ordbok 2009, webbversion
blå`ljuga
verb blåljög blåljugit blåljugen blåljugna, pres. blåljuger
blå|ljug·er●ljuga envist
och vanligen på ett uppenbart orimligt sätt
komm.åklagaren menade att de anklagade blåljögblåljugasedan 1965Subst.:vbid1-893048blåljugande