Svensk ordbok 2009, webbversion

blå`ljuga verb blåljög blåljugit blåljugen blåljugna, pres. blåljuger blå|­ljug·er●ljuga en­vist och vanligen på ett uppenbart o­rimligt sätt komm.å­klagaren menade att de an­klagade blåljögblåljugasedan 1965Subst.:vbid1-893048blåljugande