Svensk ordbok 2009, webbversion
blå
`
köra
verb
blåkörde blåkört
,
pres.
blåkör
blå|kör·de
●
köra snabbt och hänsynslöst
vard.
trafik.
blåköra
sedan 1948
Subst.:
vbid1-121674
blåkörande
,
vbid2-121674
blåkörning