Svensk ordbok 2009, webbversion
blå`koka
verb ~de el. blåkokte, ~t el. blåkokt, perf. part. vanl. blåkokt, pres. ~r
blå|kok·ar●vanligen perf. part.
koka (fisk) med tillsats av ättika eller vinäger
vilket ger fisken en blå ton
kokk.blåkokt regnbågeblåkoka (ngt)sedan 1980Subst.:vbid1-820243blåkokande,
vbid2-820243blåkokning