Svensk ordbok 2009, webbversion
blå`klint
substantiv ~en ~ar
blå|klint·en●en ört med lansettlika blad och flikiga, klarblåa blommor i korg
ett sedan gammalt (numera på många håll utgånget) vackert inslag i svenska sädesodlingar
bot.sedan 1638till blå och klint i bet. ’klump’ (efter frönas utseende)