Svensk ordbok 2009, webbversion

bläs`tra verb ~de ~t blästr·ar1slipa med hjälp av sprutade småpartiklar vanlig med avs. på järn och stål el. stenytor etc. tekn.(sand)blästringskrovet blästras och rostskyddsmålashus­fasaderna blästrades renablästra (bort) ngtsedan 1919till bläster 2upp­hetta (metallsmälta e.d.) med bläster tekn.blästra (ngt)sedan 1850Subst.:vbid1-121963blästrande, vbid2-121963blästring