Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
blästr·ar1slipa med hjälp av sprutade småpartiklar
vanlig med avs. på järn och stål el. stenytor etc.
tekn.(sand)blästringskrovet blästras och rostskyddsmålashusfasaderna blästrades renablästra (bort) ngtsedan 1919till bläster
2upphetta (metallsmälta e.d.) med bläster
tekn.blästra (ngt)sedan 1850Subst.:vbid1-121963blästrande,
vbid2-121963blästring