Svensk ordbok 2009, webbversion

blän`dverk substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en bländ|­verk·et●(skadlig) före­teelse som för­leder genom ytlig skönhet särsk. i relig. samman­hangrelig.teater och dans an­sågs vara djävulens bländverk in­om sektensedan ca 1750av ty. Blendwerk med samma betydelse; till blända i bet. ’förvilla’